Kapitel 3 - Teori

2. Vanliga cyberhot

Definition av skadlig kod

Skadlig kod avser programvara som utformats med skadlig avsikt, inklusive att skada system, stjäla data och störa verksamheten (Stallings & Brown, 2018). I sjöfartsverksamhet kan skadlig kod äventyra kritiska system ombord, såsom navigations-, framdrivnings- och kommunikationssystem.

Virus

Virus förökar sig genom att bädda in sig i legitim programvara eller filer och sprida sig när den infekterade filen körs (Mitropoulos et al., 2017). Virus kan spridas via USB-enheter som används för systemuppdateringar, infekterade e-postbilagor som tas emot i hamnar eller programnedladdningar på fartygsnätverk. Dessa virus kan störa navigationssystem, korrumpera lastdata eller skapa överbelastningsförhållanden (DoS).

Virus fäster sig ofta vid körbara filer och aktiveras bara när filen körs. När de väl är aktiverade kan de replikera, infektera andra system och potentiellt skriva över viktig programvara ombord. Detta kan störa driften och resultera i betydande driftstopp eller till och med säkerhetsrisker om navigationssystem påverkas.

Exempel: En virusattack som rapporterades i MCAD 2017 riktade sig mot en hamns logistiksystem, korrumperade lastdokumentation och orsakade betydande driftsförseningar. Viruset kom in via en opatchad anställds arbetsstation.

Åtgärd: Uppdatera regelbundet all programvara och begränsa användningen av externa enheter som USB-minnen på system ombord på fartyg.

Maskar

Maskar är fristående programvara som replikerar och sprider sig över nätverk utan att behöva en värdfil eller användarinteraktion (Kim & Solomon, 2020). I maritima system kan maskar utnyttja sårbarheter i fartygs OT, såsom föråldrade protokoll i motorstyrningssystem, och traversanslutna nätverk. De kan spridas via satellitlänkar eller hamnars Wi-Fi, vilket stör fartygskommunikation eller kontrollsystem.

Exempel: Incidenten "MaritimeWorm" från MCAD involverade en mask som utnyttjade svaga lösenord i ett fartygs satellitkommunikationssystem. Masken störde e-postsystemen ombord och försenade kommunikationen med hamnmyndigheterna.

Begränsning: Starka lösenordspolicyer, i kombination med nätverkssegmentering, kan bidra till att förhindra spridning av maskar.

Trojanska hästar

En trojansk häst förklär sig som legitim programvara och lurar användare att installera den (Whitman & Mattord, 2019). Till exempel kan besättningsmedlemmar eller hamnpersonal omedvetet installera en trojan som utger sig för att vara en navigationsuppdatering. När trojaner väl är installerade kan de skapa bakdörrar, vilket ger obehörig åtkomst till känslig fartygsdata, såsom reseplaner eller lastmanifest, eller möjliggör ransomware-attacker. Till skillnad från virus och maskar replikerar inte trojaner sig själva utan sprids genom avsiktliga mänskliga handlingar som att ladda ner filer från overifierade källor.

Exempel: År 2020 registrerade MCAD en trojansk hästattack som komprometterade ett fartygs ECDIS-programvara. Angriparna använde trojanen för att fjärråtkomst till navigationssystem, vilket utsatte fartyget för piratkopieringsrisker.

Åtgärd: Verifiera källan till alla programuppdateringar och använd kryptografiska signaturer för att säkerställa äkthet.