Kapitel 6 - Teori

Site: CyberSEA training platform
Course: CyberSEA Training Course - Swedish
Book: Kapitel 6 - Teori
Printed by: Utilizator vizitator
Date: Sunday, 22 November 2026, 12:04 AM

Description

Cybersäkerhetsrevision inom den maritima sektorn

1. Introduktion

I takt med att sjöfartssektorn i allt högre grad använder digital teknik för att förbättra den operativa effektiviteten och säkerheten blir den mer sårbar för cybersäkerhetshot. Cyberattacker riktade mot kritisk maritim infrastruktur, såsom fartygssystem, hamnanläggningar och leveranskedjor, kan störa verksamheten, orsaka ekonomiska förluster och skada anseendet (Haugli-Sandvik et al., 2024). För att minska dessa risker är regelbunden cybersäkerhetsrevision avgörande. Revision hjälper inte bara till att identifiera svagheter i system utan säkerställer också efterlevnad av regler och branschstandarder.

Detta kapitel fokuserar på processen för maritim cybersäkerhetsrevision och täcker de väsentliga aspekterna av att genomföra revisioner, utvärdera cybersäkerhetsberedskap och åtgärda brister. Vi kommer också att undersöka relevansen av förordning (EG) nr 725/2004, som föreskriver säkerhetsåtgärder för fartyg och hamnanläggningar, och utforska vikten av fartygssäkerhetsplanen (SSP) för att säkerställa både fysisk och digital säkerhet. Kapitlet kommer vidare att diskutera hur man identifierar cybersäkerhetssårbarheter och åtgärdar dem, samt hur man effektivt implementerar rekommendationer från revisioner för att stärka det maritima cybersäkerhetsförsvaret.

Med den alltmer sofistikerade cyberhoten är ett robust revisionsramverk avgörande för att upprätthålla motståndskraft och operativ kontinuitet inom sjöfartssektorn. Detta kapitel ger en omfattande guide till revisionsprocesser som säkerställer att cybersäkerhetsåtgärder förblir aktuella, heltäckande och effektiva mot föränderliga risker.

2. Genomföra revisioner och beredskapsbedömningar

Säkerhet är en integrerad del av den internationella koden för säkerhet i fartyg och hamnanläggningar (ISPS) för global sjöfart och förordning (EG) 725/2004, som specifikt gäller för fartyg som för EU-medlemsstaters flagg (Europaparlamentet och rådet, 2004). Cybersäkerhet behandlas i dessa dokument. Cybersäkerhet och cyberrisker bör dock också inkluderas inom ramen för den internationella koden för säkerhetsstyrning (ISM), i linje med IMO:s resolution MSC. 428 (98) (IMO, 2017b). Denna skillnad mellan cybersäkerhetsreglerna i ISPS- och ISM-koderna skapar oklarhet vid säkerhetsrelaterade revisioner, kontroller, verifieringar och inspektioner, särskilt i samband med förordning (EG) 725/2004.

Detta avsnitt ger vägledning, till stor del baserad på förordning (EG) 725/2004, men tillämplig på all revisions- eller verifieringsverksamhet enligt ISM- och ISPS-koderna som rör cybersäkerhet (IMO, 2017a).

3. Förordning (EG) nr 725/2004

Cybersäkerhet och cyberrisker bör beaktas inom ISM-koden, enligt IMO Res. MSC. 428 (98). För att minimera redundanta insatser är en praktisk metod att korsreferera relevant innehåll i fartygets säkerhetsledningssystem (SMS) i fartygets säkerhetsplan (SSP).

Fartygssäkerhetsbedömning (SSA)

Vid utarbetandet av SSA bör de inblandade personerna samråda med utsedd personal som ansvarar för cybersäkerhet ombord på fartyget eller på rederiets kontor. Vid brist på intern expertis bör externa cybersäkerhetsexperter konsulteras. Detta överensstämmer med förordning (EG) 725/2004, särskilt bilaga III punkt 8.4.11. Det är särskilt viktigt att EU:s medlemsstater är skyldiga att säkerställa tillgång till experthjälp avseende radio, telekommunikationssystem och datornätverk, i enlighet med artikel 3.4 i förordning 725/2004.

SSA:n bör inkludera fartygets unika IT- och operativa teknikmiljö (OT) när cybersäkerhet beaktas. Ju mer fartyget är beroende av IT- och OT-system, desto högre är cybersäkerhetsrisken, eftersom cyberincidenter kan leda till betydande störningar. En metod för att hantera detta inom SSA:n är att inkludera cybersäkerhetshotscenarier och sårbarheter i riskanalysen. Djupet av dessa scenarier bör anpassas till komplexiteten i varje fartygs miljö. Att identifiera utrustning och tekniska system vars fel kan leda till farliga situationer är avgörande. Dessa kan inkludera system som:

  • GMDSS/GNSS (Globalt maritimt nöd- och säkerhetssystem/Globalt navigationssatellitsystem)
  • Brosystem
  • Last- och stabilitetsdatorer
  • Konsoler i motorkontrollrummet
  • Programvara för flotthantering

Dessa kritiska system bör genomgå en cyberriskbedömning för att identifiera sårbarheter för potentiella cyberincidenter. Maritima cyberhot måste behandlas som alla andra hot mot sjösäkerheten.

För att uppfylla kraven i bilaga III punkt 8.3.5 i förordning (EG) 725/2004 för cybersäkerhet bör sjösäkerhetsskyddet behandla cybersäkerhet på samma sätt som alla andra hot mot sjöfartssäkerheten. Bedömningen måste omfatta åtminstone de minimiaspekter som beskrivs i bilaga II artikel 8.4 i förordningarna. Om dessa aspekter tas upp i SMS-manualen räcker det med en korshänvisning i sjösäkerhetsskyddet.

När SSP:n är slutförd måste alla identifierade säkerhetsåtgärder eller svagheter specificeras i SSP:n. Om SSP:n inte innehåller detaljerade cybersäkerhetsåtgärder bör den innehålla en korshänvisning till relevant avsnitt i SMS:et (eller en separat cybersäkerhetsplan), som då kommer att betraktas som en integrerad del av SSP:n.

Denna strategi säkerställer att cybersäkerhet hanteras inom ramen för sjösäkerhet och trygghet och ger en heltäckande strategi för att hantera och minska cyberrisker i sjöfartsoperationer.

4. Fartygssäkerhetsplan

Utarbetandet av en effektiv fartygssäkerhetsplan (SSP) baseras på en omfattande bedömning av alla faktorer som rör fartygets säkerhet, inklusive cybersäkerhet. SSP:n måste innehålla, eller hänvisa till, specifika åtgärder som är utformade för att åtgärda eventuella cybersäkerhetsbrister som identifierats under fartygssäkerhetsbedömningen (SSA). Dessa åtgärder bör omfatta förfaranden för att mildra cyberhot och säkerställa förmågan att förebygga, reagera på och återhämta sig från cyberincidenter. Dessutom måste bestämmelser inkluderas för att upprätthålla kontinuiteten i kritiska operationer som identifierats i SSA:n.

Den minsta uppsättning åtgärder som ska inkluderas i skyddsplanen anges i tabellen nedan:

Tabell 3: Sammanfattning av åtgärder som ska inkluderas i SSP

Kontrollera

Beskrivning

Inspektörsaktivitet

Inventering av tillgångar

Upprätta och underhåll en inventering av digitala system ombord på fartyget. Listan, som kan ingå i SSA-rapporten, kan kategoriseras till affärs-, besättnings-, IT- och OT-system.

Kontrollera att listan finns. Kontrollera datumet för senaste uppdatering. Kontrollera att det finns en eller flera utsedda personer för att uppdatera listan.

Uppdateringshantering

Upprätta och upprätthålla en process för att uppdatera och övervaka versionerna av IT/OT-system och programvara ombord på fartyget.

Kontrollera att det finns en process för detta, och att det anges i SSP. Kontrollera datumet för senaste uppdatering.

Dataskydd och säkerhetskopiering

Upprätta en process för att identifiera, klassificera och säkerhetskopiera de data som hanteras och lagras ombord på fartyget. Dessa data kan inkludera besättningskänsliga data och operativa data.

Kontrollera att det finns en process. Kontrollera att processen är känd för den utsedda personen för cybersäkerhet. Genomför intervjuer med besättningen för att samla in bevis. Kontrollera om processen är korrekt implementerad ombord.

USB-skydd och hantering av flyttbara enheter

Upprätta kontroller för att skydda system från användning av obehöriga flyttbara medier. Minimera användningen av externa flyttbara enheter, såsom USB-minnen och hårddiskar. Skydda system inbyggda genom att låsa USB-portar, fysiskt och digitalt.

Kontrollera om det finns bevis på fysiskt eller digitalt USB-skydd (t.ex. synliga fysiska blockerare eller programvara som används för det).

Konto- och åtkomstkontrollhantering

Upprätta en process för att tilldela, hantera och återkalla inloggningsuppgifter för användarkonton kopplade till besättningsidentitet och inte positioner.

Kontrollera att det finns en process, lista eller programvara för det. Kontrollera att processen är känd för den utsedda personen för cybersäkerhet. Be om bevis genom att slumpmässigt välja ut tjänstemän som loggar in på deras konton.

Nätverkshantering

Fartygsnätverket bör vara separerat till åtminstone företag och besättning. Ytterligare segregering mellan IT- och OT-system är avgörande. Det bör skyddas med säkerhetsteknik, såsom en brandvägg.

Kontrollera att det finns utrustning eller programvara för detta (t.ex. switch eller brandvägg etc.). Intervjua den utsedda personen för cybersäkerhet.

Skydd mot fjärranslutning

Alla digitala system och enheter ombord på ett fartyg som har tillgång till internet eller företagets intranät bör skyddas med säkerhetsteknik, såsom brandvägg eller antivirusprogram.

Kontrollera att det finns utrustning eller programvara ombord för detta. Utför, där så är tillämpligt, slumpmässiga kontroller av system och jämför dem med tillgångsinventarielista.

Medvetenhet och utbildning om cybersäkerhet

Inkludera cybersäkerhet i besättningens utbildning, övningar och övningar. Logga dessa aktiviteter efter behov.

Kontrollera att besättningens utbildningsintyg finns tillgängliga. Kontrollera register där dessa aktiviteter loggas.

Incidentdetektering, respons och återställning

Inkludera cybersäkerhetsrelaterade incidenter i befintliga rutiner för säkerhetsdetektering, respons, återställning och rapportering.

Kontrollera att det finns en incidenthanteringsplan dedikerad för cybersäkerhet eller en som inkluderar cybersäkerhet inom ett bredare ramverk för incidenthantering. Kontrollera att planen inkluderar rutiner för detektering och rapportering. Be om bevis genom att slumpmässigt intervjua besättningsmedlemmar om planens existens och innehåll. Kontrollera loggar över när återställningsprocessen senast testades.

 

Genom att inkludera dessa åtgärder bidrar fartygets fartygssäkerhetsplan till att säkerställa att fartyget är väl förberett för att hantera cybersäkerhetsrisker, minimerar risken för störningar och skyddar både fartygets och dess besättnings säkerhet. Denna strukturerade strategi kommer också att hjälpa fartyget att följa internationella regler och bästa praxis inom branschen gällande cybersäkerhet.

Denna icke-uttömmande lista över kontroller syftar till att ta itu med flera aspekter vid bedömning av cybersäkerhet. I allmänhet kan dessa inkludera tillgänglighet, autenticitet, integritet eller konfidentialitet för lagrade, överförda eller bearbetade data, samt säkerhet, tillförlitlighet, motståndskraft och kontroll av alla programvaruaktiverade system och utrustning ombord på fartyget. Dessa kontroller är de minsta element som bör kontrolleras i alla aktiviteter (revision, kontroll, verifiering, inspektion) som har en cybersäkerhetskomponent (Whitman & Mattord, 2019; Stallings & Brown, 2018; National Institute of Standards and Technology, 2015).

Tabell 4: Checklista för sjöfartsskyddsinspektörer, revisorer och besiktningsmän

Kontrollera

Frågor

Svar

Kommentarer

Inventering av tillgångar

1. Finns det en inventering av alla IT- och OT-system/enheter ombord?

J/N

 

2. Finns det en rutin för att uppdatera detta och lägga till ny utrustning så snart den är installerad?

J/N

Uppdateringshantering

1. Finns det en process för att uppdatera och övervaka versionerna av IT/OT-system och programvara ombord på fartyget? Om så är fallet, anges detta i fartygets säkerhetsplan/något annat relevant dokument?

J/N

 

2. Finns det en utsedd person som övervakar denna process, ombord eller i land?

J/N

Dataskydd och säkerhetskopiering

1. Finns det en process för att identifiera, klassificera och säkerhetskopiera de data som hanteras och lagras ombord på fartyget?

J/N

 

2. Finns det en utsedd person som övervakar denna process?

J/N

USB-skydd och hantering av flyttbara enheter

1. Är USB-portar på alla enheter ombord skyddade med ett fysiskt och/eller digitalt lås?

J/N

 

2. Finns det kontroller (fysiska och digitala) för att skydda system från användning av obehöriga flyttbara medier? Om så är fallet, vilka är dessa kontroller?

J/N

Konto- och åtkomstkontrollhantering

1. Finns det en process och/eller programvara för att tilldela, hantera och återkalla inloggningsuppgifter för användarkonton?

J/N

 

2. Är inloggningsuppgifter för användarkonton kopplade till besättningsidentitet och inte positioner?

J/N

Nätverkshantering

1. Är de inbyggda nätverken segregerade? Om så är fallet bör bevis tillhandahållas som illustrerar nätverksarkitekturen.

J/N

 

2. Är nätverk ombord skyddade med minst en säkerhetsteknik (t.ex. switch, brandvägg etc.)?

J/N

Ta bort anslutningsskydd

1. Är alla system med fjärranslutning (t.ex. tillgång till internet, företagets intranät etc.) inkluderade i inventarieförteckningen?

J/N

 

2. Är dessa system skyddade av minst en säkerhetsteknik (t.ex. brandvägg, antivirus, IDS, IPS21, etc.)

J/N

Utbildning i cybersäkerhetsmedvetenhet

1. Ingår cybersäkerhet i besättningens utbildningsplanering?

J/N

 

2. Förvaras register över besättningens cybersäkerhetsutbildning ombord?

J/N

3. Vet besättningen vem som är utsedd person för cybersäkerhet ombord?

J/N

Incidentdetektering, respons och återställning

1. Finns det en incidenthanteringsplan som är dedikerad till cybersäkerhet eller som inkluderar cybersäkerhet?

J/N

 

2. Ingår rapporteringsrutiner för en potentiell cyberincident i incidenthanteringsplanen?

J/N

3. Är besättningen medveten om rapporteringsrutinerna och de inledande åtgärderna vid upptäckt av en potentiell cyberincident?

J/N

5. Identifiera och åtgärda luckor i cybersäkerheten

Ett av de primära målen med en cybersäkerhetsrevision är att identifiera luckor i befintliga säkerhetsåtgärder. Dessa luckor kan finnas inom olika områden, såsom nätverksarkitektur, programvara, policyer eller till och med medarbetarnas medvetenhet. Att åtgärda dessa luckor är avgörande för att förbättra en organisations cybersäkerhetsställning (Whitman & Mattord, 2019; Stallings & Brown, 2018).

Vanliga brister som identifierats i maritima cybersäkerhetsrevisioner inkluderar:

  • Föråldrad programvara: Rederier använder ofta äldre system som kanske inte får säkerhetsuppdateringar i tid, vilket gör dem sårbara för cyberattacker.
  • Svaga åtkomstkontroller: Dåligt implementerade autentiserings- och auktoriseringsprotokoll kan leda till obehörig åtkomst till kritiska system.
  • Brist på kryptering: Otillräcklig kryptering av känsliga data, både under överföring och i vila, ökar risken för dataintrång och läckor.
  • Otillräcklig utbildning av anställda: Anställda kanske inte är medvetna om grundläggande principer för cybersäkerhet eller hur man känner igen nätfiskeattacker eller andra vanliga cyberhot (Akpan et al., 2022; Whitman & Mattord, 2019; Stallings & Brown, 2018).

För att åtgärda dessa brister bör organisationer prioritera implementering av starka åtkomstkontroller, patchhanteringssystem och krypteringsprotokoll. De bör också investera i kontinuerlig utbildning och informationsprogram för anställda för att säkerställa att personalen effektivt kan hantera nya cyberhot. Regelbundna sårbarhetsbedömningar och penetrationstester kan hjälpa till att identifiera brister innan de utnyttjas av angripare (National Institute of Standards and Technology, 2015; Whitman & Mattord, 2019).

6. Implementering av revisionsrekommendationer

När cybersäkerhetsrevisionen är klar och brister har identifierats är nästa viktiga steg att implementera revisionsrekommendationerna. Dessa rekommendationer ger handlingsbara åtgärder som en organisation kan vidta för att förbättra sina cybersäkerhetsåtgärder. Implementeringen bör prioriteras baserat på riskbedömning och potentiell påverkan på organisationens verksamhet (Whitman & Mattord, 2019; Stallings & Brown, 2018).

Viktiga steg för att genomföra revisionsrekommendationer inkluderar:

  • Utveckla en handlingsplan: En handlingsplan bör beskriva specifika uppgifter, ansvariga parter och tidslinjer för att åtgärda de identifierade bristerna. Detta säkerställer att alla rekommendationer är tydligt tilldelade och spårade.
  • Resursallokering: Säkerställa att tillräckliga resurser (finansiering, personal och tid) avsätts för att hantera de högst prioriterade rekommendationerna.
  • Kontinuerlig övervakning: Kontinuerlig övervakning av effektiviteten av de ändringar som gjorts för att säkerställa att de implementerade säkerhetsåtgärderna fungerar som avsett och håller jämna steg med nya hot.
  • Regelbundna uppdateringar: Cybersäkerhet är ett område i utveckling, och därför kan revisionsrekommendationer behöva revideras eller uppdateras över tid för att återspegla nya hot, sårbarheter och tekniska framsteg (National Institute of Standards and Technology, 2015).

Genom att följa revisionsrekommendationer kan sjöfartsorganisationer avsevärt minska sin exponering för cyberrisker och stärka sin övergripande säkerhetsställning.

7. Slutsats

Sammanfattningsvis är cybersäkerhetsrevisioner en avgörande del av en omfattande strategi för att skydda sjöfartsverksamhet från cyberhot. Genom regelbundna revisioner och beredskapsbedömningar kan sjöfartsorganisationer bedöma sin cybersäkerhetssituation, identifiera sårbarheter och säkerställa efterlevnad av relevanta bestämmelser. Antagandet av ramverk som förordning (EG) nr 725/2004 och utvecklingen av en fartygssäkerhetsplan (SSP) bidrog till att skapa en strukturerad strategi för att integrera cybersäkerhetsåtgärder i bredare säkerhetsprotokoll (Europaparlamentet och rådet, 2004; IMO, 2017a; BIMCO et al., 2020).

Genom att identifiera brister och åtgärda dem genom en strukturerad implementeringsplan kan sjöfartsorganisationer avsevärt minska risken för cyberattacker och förbättra sitt försvar mot alltmer sofistikerade hot. Regelbundna revisioner, i kombination med implementering av rekommendationer, säkerställer att säkerhetsrutiner utvecklas i takt med det föränderliga hotlandskapet.

I takt med att sjöfartsindustrin fortsätter att anamma digital transformation kan vikten av rigorösa cybersäkerhetsrevisioner inte nog betonas. En proaktiv strategi för revision och åtgärdande av cybersäkerhetsluckor bidrar till att säkerställa att sektorn förblir motståndskraftig och kapabel att fungera säkert i en alltmer sammankopplad och digitaliserad värld (Akpan et al., 2022; Haugli-Sandvik et al., 2024; Europaparlamentet, 2022).