6. Översikt över system ombord på fartyg

Innan man påbörjar en kort beskrivning av fartygets system är det nödvändigt att säga att handelsfartyg är autonoma i ordets vidaste bemärkelse, eftersom de är bemannade och i vissa fall med passagerare, behöver de samma tjänster som en stad, såsom: elproduktion, produktion av sanitärt vatten, hotelltjänster, reningsverk för grå- och svartvatten, etc.

Det finns i princip tre system integrerade ombord: framdrivningssystemet, som uteslutande tjänar fartygets rörelse, hjälpsystemen för elproduktion och systemet för distribution av elenergi.

Det finns också ett fjärde nödsystem, som har till funktion att, i händelse av ett haveri i utrustningen i det elektriska energiproduktionssystemet, förse fartygets viktiga tjänster med denna energi för att återaktivera alla skadade system och underhålla fartygets belysning för detta ändamål.

De tre systemen är beroende av varandra, eftersom framdrivningssystemet, för att fungera, behöver den elektriska energi som genereras av hjälpsystemen via den huvudsakliga elfördelningscentralen.

Vi börjar med en liten klassificering av fartyg, som vi i det här projektet kommer att försöka hantera energiförbrukningen ombord på rätt sätt.

Nedan visas klassificeringen av fartygsbaserad specialtransport av gods, figur 3. Krigsfartyg och ubåtar kommer inte att behandlas i detta projekt.

Figur 3: Klassificering av fartygsbaserad specialtransport av gods.

De viktigaste typerna av drivmedel som används av handelsfartygen i världsflottan kan sammanfattas enligt följande:

  • Framdrivningsdiesel.
  • Framdrivning med ångturbiner.
  • Framdrivning med gasturbiner.
  • Framdrivning Dieselelektrisk.
  • Framdrivning Gasturbin-ångturbin, kombinerad cykel.

DRIFTDIESEL

Dieselframdrivning, figur 4, består av en eller flera dieselmotorer anslutna till fartygets propeller eller propellrar. Denna koppling kan göras direkt mellan dieselmotorn via en propelleraxel eller via en reduktionsväxellåda mellan dieselmotorns och propellerns axelvarvtal, för att anpassa högvarviga dieselmotorn till propellern som roterar med låg hastighet för större framdrivningseffektivitet.

Figur 4: Dieseldrivning

Dieseldrivna motorer som är direktkopplade till propellern har reversibla dieselmotorer som kallas lågvarviga mellan 90 och 130 rpm och arbetar med en tvåtaktscykel. Denna typ av framdrivning monteras huvudsakligen på tankfartyg, bulkfartyg, styckegods och containrar i allmänhet.

 

Figur 5: Dieseldrivning ansluten till propellern via en reduktionsväxellåda

Dieselframdrivning ansluten till propellern via en reduktionsväxellåda, figur 5, utförs med diesel, fyrtaktare, halvsnabba varvtal mellan 500 och 600 rpm, med propellrar med ställbar stigning, motorer och är monterade i fartygsfärjor, passagerarfartyg och en del styckegods. Denna motor har hälften så stor vikt som långsamma motorer.

Mer än 90 % av fartygen i världens handelsflotta använder för sina huvud- och hjälpdieselmotorer eldningsoljor som produceras genom raffinering av petroleum, kallade tung eldningsolja, HFO, och marin dieselolja, MDO. Den specifika förbrukningen för långsamma tvåtaktsdieselmotorer ligger mellan 180–190 g/kWh och för medelvarviga fyrtaktsdieselmotorer mellan 190–220 g/kWh.

Dieselmotorer för framdrivning, anslutna direkt eller via reduktionsväxellåda till propellern, utför i allmänhet endast denna framdrivningsfunktion, och fartygets elektriska behov måste tillgodoses genom elektriska generatorer, dvs. grupper som bildas av dieselmotorer anslutna till växelströmsgeneratorer.

Den så kallade dieseldrivningen, i båda versionerna, är den mest använda i världens handelsflotta och kan utgöra närmare 90 % av den.

ÅNGTURBINER FÖR FRAMDRIVNING

Figur 6 visar ångturbinen där hela arbetscykeln för denna typ av propeller observeras. Ångan som produceras i pannorna kommer att vara arbetsturbiner med högt, medelhögt och lågt tryck, vilka överför sin kraft med mycket hög hastighet till propellern via en varvtalsreducerare, som ansvarar för att anpassa turbinerna till propellern.

Denna typ av kraftverk har fördelen att det kan förbränna alla typer av bränsle, antingen flytande, gasformiga eller fasta, med nackdelen i samband med dieselmotorer att deras specifika bränsleförbrukning är betydligt högre.

Ångturbiner för framdrivning används ofta främst på fartyg som transporterar flytande gas, LNG, där lasten kokas av som bränsle som förbränns i pannorna.

Figur 6: Utformning av framdrivningsångturbiner

FRAMDRIVNINGSGASTURBINER

I figur 7 visar vi en marin framdrivningsanläggning med gasturbiner som arbetar enligt Braytoncykeln med mellanliggande återuppvärmning. Lågtrycksturbinen är kopplad till propellern via en växellåda som har till funktion att anpassa turbinens varvtal till propellerhastigheten.

Denna typ av framdrivning är vanligare i krigsfartyg på handelsfartyg, främst på grund av dess höga bränsleförbrukning. Som en fördel kan vi säga att effekt-vikt-förhållandet och effekt-volym-förhållandet är mycket höga.

Figur 7: Utformning av framdrivningsgasturbiner

 

DIESELELEKTRISK FRAMDRIVNING

Figur 8 (a), (b) och (c) visar ett dieselelektriskt drivsystem. Denna konfiguration består huvudsakligen av fartygspropellrar som drivs av elmotorer till vilka de är direktkopplade.

Den elektricitet som krävs för dessa drivmotorer såväl som för fartygets övriga tjänster, hjälpmaskineri, däcksutrustning och belysning tillhandahålls av flera grupper av dieselgeneratorer. Tillsammans producerar dessa enheter fartygets totala erforderliga effekt.

Dieselmotorer används för att driva elgeneratorerna. Generellt kan dessa motorer drivas med både flytande och gasformiga bränslen och är vanligtvis medelvarviga fyrtaktsmodeller. Dieselelektrisk framdrivning används oftast i kryssningsfartyg och fartyg som kräver dynamisk positionering (DP).

Figur 8: Dieselelektrisk drivlinjeöversikt

FRAMDRIVNING GASTURBIN-ÅNGTURBIN, KOMBINERAD CYKEL

Framdrivning som kallas kombinerad cykel innebär användning av två framdrivningsmaskinerier med olika arbetscykler. De mest använda hittills har varit diesel- eller gaskombinerade CODOG, kallad kombinerad gas eller gas COGOG, kombinerad gas och gas COGAG, kombinerad diesel och gas, CODAG, och kombinerad gas, el och ånga, COGES.

Alla ovanstående är kombinerade system för fartyg som kräver hög effekt och inte har mycket utrymme i maskinrummet, vilka vanligtvis monteras huvudsakligen på höghastighetsfartyg samt kryssningsfartyg och krigsfartyg.

I figur 9 har vi visat med hjälp av framdrivning gasturbin- och dieselmotorer, CODAG, kopplade till vattenstråle och till propellrarna via varvtalsreducerande växellådor. Detta system är ett system som använder diesel- och gasturbinmotorer oberoende av varandra, så att fartyget använder dieselmotorer med konventionella propellrar för att ge en genomsnittlig marschfart, och om man behöver en högre hastighet ställs in för att driva gasturbinen och driva vattenstrålen.

Figur 9: Framdrivningsgasturbin kombinerad ångturbin

I figur 10 har vi även ett framdrivningssystem med gasturbiner och dieselmotorer, CODAG, som genom en varvtalsreducerande växellåda anpassar varvtalet på både högvarviga och lågvarviga propellrar. Detta framdrivningssystem ska inte ingå i det som numera kallas kombinerad cykel och inte använda spillvärme från avgaser från motorer och ångturbiner för att producera ånga och använda i en ångturbin.

Figur 10: Framdrivningsgasturbin, kombinerad ångturbin med varvtalsreducerande växellåda

Figur 11 illustrerar en klassisk kombinerad framdrivningsanläggning, som består av två distinkta steg: den primära gascykeln och den sekundära ångcykeln.

Endast primärcykeln förbrukar bränsle. De högtemperaturavgaserna från denna cykel fångas upp av en värmeåtervinningsånggenerator (HRSG) för att producera ånga. Denna ånga driver sedan en sekundär turbin, vilket gör att den kombinerade verkningsgraden för båda cyklerna kan överstiga 50 %.

Båda turbinerna kan anslutas till en elgenerator som genererar den elektricitet som behövs för alla fartygets tjänster eller kan också anslutas till fartygets propellrar.

Denna typ av installation kan användas på de flesta fartyg för att utnyttja restvärmen från avgasmotorer och gasturbiner. Sedan 70-talet har tankfartyg haft en kombinerad cykelanläggning, där värmen från avgaserna från de viktigaste dieselmotorerna passerar genom en värmeåtervinningsavgas för att producera ånga. Ångan användes i en turbin kopplad till en elektrisk generator som producerade all elektricitet som behövdes för fartygens navigering.

Bränslet som används i dessa anläggningar kan vara flytande och gasformigt.

Figur 11: Klassisk kombinerad framdrivningsanläggning

I figur 12 har vi en framdrivningsanläggning med en kombinerad gasturbin och ångturbin för att producera elektricitet, COGES, till elmotorer för framdrivning. Denna typ av framdrivningsanläggning är vanligtvis monterad på kryssningsfartyg med eldrift.

 

Figur 12: Framdrivningsanläggning med en kombinerad gasturbin.

I figur 13 har vi ett diagram som jämför prestanda och effekt hos alla typer av motorer som kan installeras ombord på en dubbel dieselmotor, som förbränner flytande och gasformiga bränslen.

Figur 13: Grafisk jämförelse av effekt och prestanda hos olika motorer

Hjälpsystem för att generera elektricitet ombord på fartyg

Hjälpkraftsystemen på fartyget har, som namnet antyder, till uppgift att generera den elektriska kraft som behövs av fartygets övriga system, såsom framdrivning, belysning, luftkonditionering, hotell, reningsverk för grå- och svartvatten, anläggning för generering av sanitärt vatten, termisk maskinkylning, styrsystem etc. Utan hjälpsystemet skulle fartyget inte kunna utföra sin funktion att transportera varor av alla slag.

Figur 8 (a) och (b) visar två diagram över hjälpkraftverk, där denna energi går till huvudeldistributionscentralen.

Huvudväxel

Huvudställverket är en mellanliggande installation i fartygets strömfördelningskrets som förbinder kraftgeneratorer och strömförbrukare. Kraftgeneratorerna på fartyg är hjälpmotorer med generatorer, och förbrukarna är olika maskinrumsmaskinerier såsom elmotorer, fläktar, belysning, luftkonditionering etc.

Det är mycket viktigt att isolera alla typer av fel i ett elsystem som matas från huvudställverket (MSB), annars kommer det att påverka alla andra system som är anslutna till detsamma. Om sådan isolering inte tillhandahålls kan även en kortslutning i ett litet system orsaka strömavbrott i hela fartyget.

Därför används olika säkerhetsanordningar ombord på fartyg och installeras på huvudställverket (MSB) och elcentraler. Detta säkerställer säker och effektiv drift av maskiner och säkerhet för personalen från elektriska stötar även när ett system är felaktigt.

Figur 14: Huvudställverk i maskinrummet.

I figur 14 kan du se huvudställverket i maskinrummets styrning.

I figur 15 kan du se ett schema över kretsen för distribution av elektrisk energi ombord med generatorer och konsumenter.

Figur 15: Schematisk bild av kretsen för elektrisk distribution

FARTYG MED AUTOMATISK STYRNING

Figur 16: Datautbyte mellan energikällor och fartygsframdrivning

Sedan slutet av 1960-talet, med den ökande globaliseringen och tillämpningen av stordriftsfördelar inom sjötransporter, vilket har lett till en ökning av fartygens storlek för att minska kostnaden per transporterad varuenhet, har dessa byggts med automatiska kontroller för alla sina tjänster för att underlätta deras drift och effektivitet.

Den automatiska styrningen av fartygets olika funktioner är intern och har ingen direkt koppling till omgivningen, det vill säga ingen som inte befinner sig ombord på fartyget kan manipulera dessa automatiska kontroller. Som framgår av figur 16 kan datautbytet mellan energikällorna och fartygets framdrivning och dess funktioner endast manipuleras internt, av besättningsmedlemmarna själva som har tillgång till dem. Denna åtkomst kan ske av skäl som rör normal drift eller genom sabotage av fartygets kontroller.

Vi befinner oss just nu i den så kallade digitala tidsåldern, vilket av många anledningar tvingar sjötransporter att digitaliseras. Det vill säga, som framgår av figur 17, är all data från alla fartygets system kopplade via satellit till företaget på land. Detta skapar ett problem, en del har redan inträffat, att dessa data kan hackas och kontrolleras av personer utanför det maritima företaget och fartyget, vilket avsiktligt orsakar problem i fartygets verksamhet, vilket resulterar i olyckor av alla slag.

Figur 17: Digitalisering av fartyg