2. IMO-riktlinjer och resolution MSC.428(98)

Översikt över IMO-resolution MSC.428(98) och dess krav på att införliva cyberriskhantering i säkerhetsledningssystemet (SMS)

Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har erkänt det växande hotet från cyberrisker för sjöfartssektorn. För att hantera dessa utmaningar antogs IMO:s resolution MSC.428(98), som föreskriver att cyberriskhantering ska integreras i säkerhetsledningssystemet (SMS) senast den 1 januari 2021. Resolutionen betonar att redare och operatörer måste bedöma cybersäkerhetsrisker och genomföra åtgärder för att skydda sina fartyg och system ombord.

Viktiga aspekter av IMO-resolution MSC.428(98) inkluderar:

  • Kravet på att rederier ska integrera cybersäkerhet i sina befintliga SMS-system.
  • En riskbaserad metod för att identifiera och mildra cyberhot.
  • Vikten av kontinuerlig övervakning, uppdatering och förbättring av cybersäkerhetspraxis.
  • Erkännandet av befintliga branschriktlinjer, såsom de från BIMCO, IACS och den amerikanska kustbevakningen (BIMCO et al., 2020; IACS, 2021).
Hur man säkerställer efterlevnad av IMO:s cybersäkerhetsrekommendationer

Efterlevnad av IMO:s riktlinjer för cybersäkerhet kräver:

  • Riskbedömning: Identifiera potentiella cyberhot mot system ombord och utvärdera deras inverkan (IMO, 2017a).
  • Implementering av riskreducerande strategier: Tillämpa säkerhetsåtgärder, såsom brandväggar, åtkomstkontroller och intrångsdetekteringssystem (Sowmya & Anita, 2023).
  • Personalutbildning och medvetenhet: Utbilda personal om bästa praxis för cybersäkerhet, nätfiskeattacker och säker systemanvändning.
  • Planering för incidenthantering: Att etablera ett ramverk för att upptäcka, reagera på och återhämta sig från cyberincidenter.
  • Regelbundna granskningar och uppdateringar: Säkerställer att SMS-policyer återspeglar de senaste hoten och branschutvecklingen.

Cyberteknik har blivit avgörande för drift och hantering av ett flertal system som är avgörande för sjöfartens säkerhet och skyddet av den marina miljön. I vissa fall ska dessa system uppfylla internationella standarder och flaggadministrationens krav. De sårbarheter som skapas genom åtkomst till, sammankoppling eller nätverksuppkoppling av dessa system kan dock leda till cyberrisker som bör åtgärdas. Sårbara system kan inkludera, men är inte begränsade till:

  • Brosystem
  • Lasthanterings- och styrsystem
  • Framdrivnings- och maskinhanteringssystem och effektregleringssystem
  • Åtkomstkontrollsystem
  • System för passagerartrafik och hantering
  • Passagerarvända offentliga nätverk
  • Administrativa system och system för besättningsvälfärd
  • Kommunikationssystem

Skillnaden mellan informationsteknologi och operativa tekniska system bör beaktas. Informationsteknologiska system kan betraktas som fokuserade på användningen av data som information. Operativa tekniska system kan betraktas som fokuserade på användningen av data för att styra eller övervaka fysiska processer. Dessutom bör skyddet av information och datautbyte inom dessa system också beaktas.

Även om dessa tekniker och system ger betydande effektivitetsvinster för sjöfartsnäringen, utgör de också risker för kritiska system och processer kopplade till driften av system som är integrerade i sjöfarten. Dessa risker kan bero på sårbarheter som uppstår på grund av otillräcklig drift, integration, underhåll och design av cyberrelaterade system, samt på avsiktliga och oavsiktliga cyberhot.

Hot uppstår genom skadliga handlingar (t.ex. hacking eller införande av skadlig programvara) eller oavsiktliga konsekvenser av godartade handlingar (t.ex. programvaruunderhåll eller användarbehörigheter). I allmänhet exponerar dessa handlingar sårbarheter (t.ex. föråldrad programvara eller ineffektiva brandväggar) eller utnyttjar en sårbarhet i operativ eller informationsteknologisk information. Effektiv cyberriskhantering bör beakta båda typerna av hot.

Sårbarheter kan bero på brister i design, integration och/eller underhåll av system, samt brister i cyberdisciplinen. I allmänhet, där sårbarheter inom operativ och/eller informationsteknik exponeras eller utnyttjas, antingen direkt (t.ex. svaga lösenord som leder till obehörig åtkomst) eller indirekt (t.ex. avsaknad av nätverkssegregering), kan det få konsekvenser för säkerheten och informationens konfidentialitet, integritet och tillgänglighet. Dessutom, när operativa och/eller informationsteknikssårbarheter exponeras eller utnyttjas, kan det få konsekvenser för säkerheten, särskilt där kritiska system (t.ex. bronavigering eller huvudframdrivningssystem) äventyras.

Effektiv hantering av cyberrisker bör också beakta säkerhetskonsekvenser till följd av exponering eller utnyttjande av sårbarheter i IT-system. Detta kan bero på felaktig anslutning till operativa tekniska system eller på felaktigheter i förfarandet hos operativ personal eller tredje part, vilket kan äventyra dessa system (t.ex. olämplig användning av flyttbara medier såsom ett minneskort).

Dessa snabbt föränderliga tekniker och hot gör det svårt att hantera dessa risker enbart genom tekniska standarder. Därför rekommenderar dessa riktlinjer en riskhanteringsmetod för cyberrisker som är motståndskraftig och utvecklas som en naturlig förlängning av befintliga säkerhets- och trygghetshanteringsmetoder.

Vid bedömning av potentiella källor till hot och sårbarheter och tillhörande riskreduceringsstrategier bör flera potentiella kontrollalternativ för cyberriskhantering också beaktas, inklusive bland annat lednings-, operativa eller procedurmässiga och tekniska kontroller.

Ansökan

Dessa riktlinjer är främst avsedda för alla organisationer inom sjöfartsbranschen och är utformade för att uppmuntra säkerhetshantering inom cyberområdet.

Med insikten att inga två organisationer inom sjöfartsbranschen är desamma, uttrycks dessa riktlinjer i allmänna termer för att ha en bred tillämpning. Fartyg med begränsade cyberrelaterade system kan finna att en enkel tillämpning av dessa riktlinjer är tillräcklig; fartyg med komplexa cyberrelaterade system kan dock kräva en större omsorgsnivå och bör söka ytterligare resurser genom välrenommerade bransch- och myndighetspartners.

Element i cyberriskhantering

I dessa riktlinjer avses med cyberriskhantering processen att identifiera, analysera, bedöma och kommunicera en cyberrelaterad risk och acceptera, undvika, överföra eller mildra den till en acceptabel nivå, med beaktande av kostnader och fördelar för intressenterna med vidtagna åtgärder.

Målet med hantering av cyberrisker inom sjöfarten är att stödja säker och trygg sjöfart, som är operativt motståndskraftig mot cyberrisker.

Effektiv hantering av cyberrisker bör börja på ledningsnivå. Den högsta ledningen bör integrera en kultur av medvetenhet om cyberrisker på alla nivåer i en organisation och säkerställa en holistisk och flexibel cyberriskhanteringsordning som är i kontinuerlig drift och ständigt utvärderas genom effektiva feedbackmekanismer.

En vedertagen metod för att uppnå ovanstående är att heltäckande bedöma och jämföra en organisations nuvarande och önskade ställning för cyberriskhantering. En sådan jämförelse kan avslöja brister som kan åtgärdas för att uppnå riskhanteringsmål genom en prioriterad plan för cyberriskhantering. Denna riskbaserade metod gör det möjligt för en organisation att bäst tillämpa sina resurser på det mest effektiva sättet.

Dessa riktlinjer presenterar de funktionella element som stöder effektiv hantering av cyberrisker. Dessa funktionella element är inte sekventiella – alla bör vara samtidiga och kontinuerliga i praktiken och bör införlivas på lämpligt sätt i ett riskhanteringsramverk:

  • Identifiera: Definiera personalroller och ansvar för hantering av cyberrisker och identifiera de system, tillgångar, data och kapaciteter som, vid störningar, utgör risker för fartygens verksamhet.
  • Skydda: Implementera riskkontrollprocesser och -åtgärder samt beredskapsplanering för att skydda mot en cyberhändelse och säkerställa kontinuitet i sjöfarten.
  • Upptäck: Utveckla och implementera aktiviteter som krävs för att upptäcka en cyberhändelse i tid.
  • Åtgärda: Utveckla och implementera aktiviteter och planer för att skapa motståndskraft och återställa system som är nödvändiga för sjöfartsverksamhet eller tjänster som försämrats på grund av en cyberhändelse.
  • Återställning: Identifiera åtgärder för att säkerhetskopiera och återställa cybersystem som är nödvändiga för sjöfartsoperationer som påverkats av en cyberhändelse.

Dessa funktionella element omfattar aktiviteterna och de önskade resultaten av effektiv cyberriskhantering i kritiska system som påverkar sjöfartsoperationer och informationsutbyte och utgör en pågående process med effektiva återkopplingsmekanismer.

Effektiv hantering av cyberrisker bör säkerställa en lämplig nivå av medvetenhet om cyberrisker på alla nivåer i en organisation. Nivån av medvetenhet och beredskap bör vara lämplig i förhållande till roller och ansvar i systemet för hantering av cyberrisker.

Bästa praxis för implementering av cyberriskhantering

Den metod för hantering av cyberrisker som beskrivs här ger en grund för bättre förståelse och hantering av cyberrisker, vilket möjliggör en riskhanteringsmetod för att hantera cyberhot och sårbarheter. För detaljerad vägledning om hantering av cyberrisker bör användare av dessa riktlinjer även hänvisa till medlemsstaternas regeringars och flaggadministrationers krav, samt relevanta internationella och branschstandarder och bästa praxis.

Ytterligare vägledning och standarder kan inkludera, men är inte begränsade till:

  • Riktlinjerna för cybersäkerhet ombord på fartyg har tagits fram och stödts av ICS, IUMI, BIMCO, OCIMF, INTERTANKO, INTERCARGO, InterManager, WSC och SYBAss.
  • Konsoliderad IACS -rekommendation om cybermotståndskraft (Rek. 166).
  • SO/IEC 27001-standarden för informationsteknik – Säkerhetstekniker – Ledningssystem för informationssäkerhet – Krav. Publicerad gemensamt av Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) och Internationella elektrotekniska kommissionen (IEC).
  • United States National Institute of Standards and Technologys ramverk för att förbättra cybersäkerheten inom kritisk infrastruktur ( NIST-ramverket).
  • IAPH:s riktlinjer för cybersäkerhet för hamnar och hamnanläggningar.